Varmt välkommen Linnea Bolter!
Stort tack! Jätteroligt att vara här.
Du arbetar som reporter på Dagens Industri. Kan du berätta lite om din karriärresa och vad du gör om dagarna?
Jag har varit på Dagens Industri i snart sju år nu – i april blir det jubileum. Jag arbetar på nyhetsredaktionen som reporter och sedan två år tillbaka är jag även moderator för våra evenemang, som DI Gasell och ”Näringslivets mäktigaste kvinna”.
Innan jag började på DI frilansande jag i flera år och jobbade även som kommunikatör. Men jag insåg att jag hellre ville vara den som skriver själv än att arbeta med att förmedla andras budskap. För mig är journalistiken otroligt mycket mer stimulerande.
Vad tycker du är roligast med ditt jobb?
Det är verkligen en varierande arbetsdag, särskilt nu när jag har en roll där jag står på scen och intervjuar folk. Det ger mig möjlighet att kliva ur min box och ta plats på ett annat sätt än när jag gör vanliga intervjuer.
Det allra roligaste är att träffa alla människor och prata med företagsledare, samt personer inom politik eller myndigheter. Jag tycker verkligen om att kunna ställa vilka frågor jag vill. Det är något jag tycker är fantastiskt. Att jag sadlade om till journalist var också en del av min barndomsdröm. Jag ville bli journalist redan som liten, så det känns väldigt bra att jag nu lever den drömmen.
Och vad tycker du om att ställa frågor till näringslivet? Är det lätt att ställa alla frågor du vill?
Till en början var jag rädd för att ställa ”dumma” frågor, eftersom man vill verka smart och kunnig. Men man lär sig att de så kallade ”dumma” frågorna ofta inte är så dumma alls, utan ibland de viktigaste för att verkligen förstå. Det som kan vara jobbigt är att ställa obekväma frågor. När man behöver sätta någon på plats eller få någon att svara på något svårt, kan det bli obekvämt för både intervjuaren och den som blir intervjuad. Det är något jag har fått lära mig att hantera, även om det fortfarande kan vara tufft.
Vilken är den mest obekväma frågan du har ställt?
Det kan vara frågor kring oegentligheter eller när jag vet att en ledare har haft kontroversiella beslut. Till exempel, när man har intervjuat andra personer som har olika åsikter om en företagsledares sätt att leda och man behöver ställa svåra frågor om det. Det kan skapa en obekväm situation för både mig och den jag intervjuar.
Vad är din relation till mål?
Som frilans började jag sätta mål redan när jag började min journalistkarriär. Jag ville skriva för de stora tidningarna, så jag satte upp mål för att få uppdrag från exempelvis Dagens Nyheter. Jag satte både prestationsmål och ekonomiska mål för att utvecklas. Sedan när jag blev anställd på Dagens Industri har jag fortsatt sätta mål för både mig själv och i samarbete med min chef. Det handlar bland annat om att utöka nätverket, göra fler jobb och skapa egna nyheter.
Journalister brukar ju ibland tänka på kvantitet som ett mål, med klick och sådant. Vad tycker du om det?
Det är ju viktigt att folk läser det vi skriver, men personligen går jag inte igång på siffrorna på samma sätt som andra. För mig handlar det mer om att göra bra journalistik och att den når ut till rätt människor. De kvantitativa målen, som klick och prenumerationer, är ju viktiga, men jag tror att det måste finnas en balans mellan kvantitet och kvalitet.
Vad tycker du om balansgången mellan kvalitet och kvantitet?
Kvalitet är verkligen en grundsten i allt vi publicerar. Men kvantitativa mål är också viktiga för att kunna följa upp och se om det vi gör når fram. Personligen tycker jag att man inte alltid måste mäta kvalitet exakt. Ibland handlar det om en känsla för vad som är bra, och engagemanget från läsarna är ett bra mått på det.
Hur ser du på näringslivets förmåga att sätta mål?
Många framgångsrika företag och deras ledare har visionära mål. Ett exempel är Lyko, som har som mål att omsätta tio miljarder till 2028. Det är ett mål som inte bara handlar om siffror utan också om att skapa en långsiktig vision. Jag tror att visionära mål är väldigt viktiga för företag som vill växa och lyckas.
När du pratar med företag, följer du upp deras mål?
Det händer att vi gör uppföljningar, även om vi inte alltid frågar direkt om deras mål. Ibland ser vi att företag har pratat om stora visioner och mål, och om vi senare märker att de inte har nått dit så är det en form av uppföljning. Det handlar om att följa deras resa och se hur det går för dem.
Vad tror du gör att vissa företag lyckas bättre än andra?
En stor faktor är förmågan att attrahera och behålla talang. De företagsledare jag har pratat med säger att det är otroligt viktigt att ha en tydlig vision om vart företaget är på väg och inte stirra sig blind på konkurrenterna. Framgångsrika företag har en förmåga att tänka framåt och hitta rätt människor att arbeta med.
Vad är din relation till näringslivet som journalist?
Det är verkligen en symbios. På Dagens Industri är vi både granskande och rapporterande. Vi skriver om företag som vi ibland både hyllar och kritiserar. Jag tror att en journalist aldrig får bli för vän med sina källor, men vi måste ändå ha ett ömsesidigt förtroende för att kunna göra vårt jobb på bästa sätt.
Vad ser du för framtida trender inom näringslivet?
Många experter pekar på att vi kommer att se en vändning i ekonomin under 2025-2026, även om det fortfarande är osäkert. Vi får hoppas att det blir bättre, men vi vet att det är mycket som påverkar. Om de största ekonomierna i Europa återhämtar sig kan det hjälpa hela marknaden.
Tror du att företag skulle kunna ha gjort något annorlunda för att undvika konkurs?
Många företag som gått i konkurs har haft stora skulder från pandemistöd, vilket gör att det har blivit svårare för dem att återhämta sig nu när räntorna har höjts och skatterna ska betalas tillbaka. Det är svårt att säga exakt vad som kunde ha gjorts annorlunda, men det är klart att många har haft tufft med de stora kostnadsökningarna.
Slutligen, har du några privata mål?
Jag har ett ganska pinsamt mål som jag fortfarande jobbar på – att bli bekväm med att köra bil. Jag tog körkort sent, vid 35 års ålder, och det har varit en stor utmaning för mig. Men det är ett mål som jag fortsätter att arbeta på. Jag har också ett mål att bli flytande i franska, vilket jag övar på med Duolingo varje dag. Och så sparar jag också regelbundet för att nå mina ekonomiska mål.